I den gråkalla höstkvällen som rådde på Skytteholms IP i söndags kliver en kille upp på staketet, höjer armen och tystar de cirka 500 tillresta VSK-supportrarna: "Nu ska vi köra en ramsa för Jonny, Rogga och Kalle som tyvärr inte kunde åka hit med oss idag..."
Han drar efter andan och vrålar sedan det i VSK-kretsar klassiska "Heja alla är ni klara?" varpå läktaren unisont svarar "Jajamensan fattas bara, V-S-K" så massivt att läktartaket vibrerar och det ekar mot hyreshusen ett par hundra meter bort.
Han småler över responsen och ropar sedan "Tack grabbar, jag känner att de är med oss här i kväll och jag vet att de ler när de följer det här uppifrån den grönvita himlen". Hela VSK-läktaren applåderar åt honom när han hoppar ned igen.
För vi är VSK och vi glömmer aldrig de våra. Det spelar ingen roll vem du är eller vad du har i bagaget, på vår läktare är alla likvärdiga. Och vi vet att våra bröder som lämnat jordelivet fortfarande är med oss och ser till att vi har det bra.
VSK - från vaggan till evigheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar