Begravningen - fylld av kärlek

Så kom dagen som jag fruktat och varit nervös för. Tänk om ingen skulle komma och det bara var vi som satt där? Tänk om ingen ville hedra minnet av min älskade Jonny? Tänk om jag är helt missnöjd med hur det blev? Tänk om det bara blir en massa skuldbeläggande gud-snack? Märker nu i efterhand att det var mycket nervositet och oro och inte alls lika mycket en känsla av att det är svårt att ta farväl. För jag tog farväl av dig när jag såg dig i Västerås sjukhuskapell. Då höll jag dig i din kalla hand och berättade hur mycket jag älskar dig, att jag alltid skulle behålla minnet av dig i mitt hjärta och lovade att du skulle få en fin begravning.

Men vet du, jag oroade mig helt i onödan. Din begravning blev jättefin, kärleksfull och fylld av omtanke. Du sa så ofta "sluta oroa dig så mycket, morsan" till mig. Och du hade såklart rätt. Om du skulle ha varit här nu skulle du ha sagt "jag har ju alltid rätt".

Det kom massor av folk. Prästen Anna gjorde ett helt fantastiskt jobb med att ge en rättvis bild av dig där hon bl.a. pratade om att vi som sagt nej till dig, bara sagt nej till missbruket och inte egentligen till dig. Hon uppmanade oss att komma ihåg de ljusa minnena av dig. Mycket mer än så kan jag inte komma ihåg idag, men minnena klarnar säkert eftersom.

När vi gick fram till din kista för att ta vårt farväl av dig var det särskilt en händelse som var stark. 35 VSK-are stod i ring runt din kista och tog farväl tillsammans. Det var en oerhört mäktig, kärleksfull och omtänksam stund. Tror nog att det är det starkaste minnet från idag. Det blev en jättefin dag och jag kunde inte ha varit mer nöjd med någon begravning. Om man nu kan vara nöjd med det, men du fattar vad jag menar. Det vet jag.

Är så tacksam över att Micke och Ted har hjälpt mig med att berätta hur du skulle ha velat haft det och vilken musik du skulle ha gillat. Är så tacksam över allas omtanke och kärlek idag. Magkänslan efter dagen är kärlek. Vi har gråtit mycket såklart. Massor, men värmen i kroppen sitter kvar.

Det var så många som kom fram och pratade med mig som jag tyvärr inte alls vet vilka de är, så det är svårt att tacka alla. Men alla var så fina, så fina och pratade om dig och vem du var för dem. Det uppskattar jag. Tack alla som kom och gjorde dagen så bra den kunde bli.

Kistan från ena hållet

Kistan från andra hållet

Fotot av dig och alla blommor

Foto av dig när du fiskar med morfar

Minnesboken som så många skrev så fina ord i