måndag 11 oktober 2010

Tag det här så mår du bättre

Jag har aldrig riktigt förstått varför man väljer att använda droger. En del har jag ju lärt mig att förstå genom mitt jobb, men jag har aldrig förstått det in i hjärtat. När jag har pratat med många av mina klienter så har jag skapat någon sorts intellektuell förståelse om att livet ibland kan vara så överjävligt att man är villig att göra vad som helst för att slippa må som man gör. En logisk förståelse. Om A så B.

Men igår förstod jag det in i hjärtat. Jag fungerar inte längre. Allt gör ont, ångesten river i mig och jag fungerar inte. De enklaste saker blir oöverstigliga. Jag är ingen bra mamma åt något av mina barn. Skulle någon då i den mörkaste stunden kommit fram med ett piller och sagt, om du tar det här så kommer du att fungera igen, din smärta kommer att bli hanterlig och du kommer att bli en bättre mamma, då hade jag varit bra frestad.

Och om jag hade tagit pillret och märkt att det hjälpte, att ångesten skingrades och att jag upplevde att jag kunde fungera, så skulle jag varit ännu mer frestad att vilja ta ett till nästa dag. Lägg sedan till en oförmåga att kunna överblicka långsiktiga konsekvenser. Då är man fast.

För det är det enda som just nu hindrar mig från att ta till något hjälpmedel. Vetskapen om att smärtan kommer tillbaka i ännu större omfattning den dag man väljer att inte ta pillret. Vetskapen om att det enda sättet att ha en chans att klara sig ut på andra sidan är att genomlida vågen av smärta. Vågen som ännu inte på lång väg nått sin topp. Jag ser absolut inte fram emot att känna toppen, har så svårt att tänka mig att det kan bli ännu värre. Har svårt att tänka mig att jag kan överleva något ännu värre.

Och jag vet, Jonny, att du och många av dem som fastnar i drogmissbruk, inte har förmågan att se de långsiktiga konsekvenserna av olika skäl. Du hade en diagnos där det var en av symptomen. Andra kanske bara inte har orken, får fel fråga vid fel tillfälle eller har blivit så misshandlade av livet att det inte spelar någon roll vad konsekvenserna blir. Drogerna tar inte bort någon smärta egentligen. De gör bara så att man inte bryr sig om den eller om hur det påverkar andra omkring en. Och hur kan man döma någon som inte gjort ett aktivt val att strunta i hur andra känner?

Idag förstår jag, Jonny. Idag förstår jag varför du ville använda droger. Jag skulle själv ha svårt att stå emot idag.

4 kommentarer:

  1. Du är fantastisk Agneta!

    SvaraRadera
  2. Vi kommer alla att sakna dig Jonny. Vila i frid!

    SvaraRadera
  3. Hej,

    hela eftermiddagen och en bit in på kvällen har jag suttit och läst din blogg om saknaden efter ditt barn. Jag har gråtit mest, kan jag ärligt erkänna och känt av saknaden efter de nära människor jag mist och förträngt. Det blev så verkligt nu, så som det inte har varit på många år och för det vill jag tacka dig.

    Jag uppskattar även att du berättat så mycket om Jonny, det känns som att jag nästan varit med och ryckts med i allting samtidigt som det väckt mycket gammalt hos mig, som jag känner har dykt upp i precis rätt tid.
    Varför jag valde att kommentera just i det här inlägget du skrivit är för att jag återkommer till det hela tiden och du har lyckats fånga något som jag haft väldigt svårt att göra. Ord är fantastiska redskap ibland.

    Må så gott!
    Mvh

    SvaraRadera