Jag drömde att du inte alls dog av din överdos, att du på något sätt överlevde, men att den, eller något annat som hänt i samband med den gjorde att du hade blivit dömd till döden och min dröm handlade om våra sista timmar tillsammans. Du kom hem och tyvärr är detaljerna luddiga trots att jag sitter här och skriver precis när jag vaknat. Men du var precis som vanligt och så fin. Och jag ville inte prata om allt hemskt som hade hänt, utan ville istället bara vara med dig. Du var så fin och omtänksam mot dina syskon och trots att vi snart skulle skiljas och allt var så hemskt så var alla tappra. Jag frågade om du ville låna min telefon och ringa till någon och det ville du. Du busringde någonstans där du presenterade dig som ett afrikanskt namn och sa att du var från Rwanda och ville börja spela i deras fotbollslag. Jag förstod inte skämtet då, gör det inte nu heller, men du tyckte att det var jätteroligt. Vi åt mat, tyvärr kommer jag inte ihåg vad och du sov hemma hos mig. På morgonen skulle jag skjutsa dig till det ställe där du skulle dö och du var så lugn. Du ville gärna låna telefonen igen för att ringa några av dina vänner, men det kunde vänta lite, tills det var dags.
När vi kom fram förklarade en läkare hur det skulle gå till, att de skulle injicera dig med något dödligt som gav smärtor, men att du skulle få smärtstillande. Jag stod där och berättade att du missbrukat tramadol så att du nästan dog av det och att de måste ge dig hög dos smärtstillande, det spelade ju liksom ingen roll längre. Sedan skulle vi få en stund tillsammans för att säga hejdå och du skulle kunna ringa dina samtal. Men precis då ringde min väckarklocka och jag hann i alla fall inte säga hejdå. Jag försökte somna om, ville så gärna hålla om dig och säga hur mycket jag älskar dig, men det gick inte.
Och nu sitter jag här och dricker mitt kaffe och storgråter. Jag började hulka så fort jag vaknat idag. Och det känns så hemskt att äntligen ha fått drömma om dig och så var det en mardröm. Jag vaknade med panik! Just nu när jag bara gråter kan jag inte säga om det känns bra eller inte att ha fått träffa dig, vet bara att det gör så oerhört ont och att jag fryser... det är kallt inuti och jag saknar dig så oerhört mycket.
