Tre månader

Nu har du varit död i tre månader och smärtan minskar inte ett dugg. Snarare tvärtom. Emelie, Emma och jag var till graven och pysslade lite idag och vi mötte Viktoria där. Någon har lämnat en julstjärna hos dig också. Det värmer att se att fler minns dig och pysslar lite. Jag bytte ut fotot på dig också, det förra hade blivit helt förstört av väder och vind. Det kommer så oerhört mycket värme från dina vänner på så många olika sätt och jag behöver dem allihop!

Idag har jag äntligen tagit tag i de sista praktiska detaljerna kring din död. Jag har postat dödsboanmälan och beställning av gravsten. Som jag har dragit ut på det... Nu finns det inget mer att göra och jag ville inte göra färdigt det. I förra veckan följde Emelie med till Uppsala och vi beställde gravstenen. Jag tror att du kommer att gilla den. Nu tar det lite drygt två månader innan den kommer.

Och så ringde jag ett obehagligt men nödvändigt telefonsamtal också till Rättsmedicin i Uppsala för att kunna räta ut några frågetecken jag hade kring din dödsorsak. Så nu vet jag lite mer, och tyvärr hade jag rätt i det jag trodde. Men en liten tröst var i alla fall att rättsläkaren var helt övertygad om att det hade gått väldigt fort. Han trodde att du var medvetslös inom 20-30 minuter efter att du tagit Tramadoltabletterna. Då undrar man ju ännu mer varför hon inte ringde ambulansen? Tyvärr tyder rätt mycket på att det var hon som gav dig pillrena och att hon även sålde sådana. Funderar ännu mer på hur man funkar då.

Du hade även en väldigt hög dos av Iktorivil i kroppen, på gränsen till dödlig dos. Men allt klonazepam hade gått ut i blodet. Till skillnad från Tramadolen, där det allra mesta inte var nedbrutet i kroppen. Och det var groteska mängder. Rättsläkaren gissade på minst 30 stycken. Förmodligen ännu fler. Och det finns inte en chans att du hade tagit det innan du kom till tjejen. Du fick allt hos henne. Av henne. Och du var så flöddrad att du förmodligen inte hade en aning om vad du tog. För var det något du visste och var noga med så var det att man inte kan blanda piller på det där sättet. Det gör mig arg. Så jag ringde till polisen och berättade allt jag visste, mer än jag vågar skriva här, och nu hoppas jag bara att de tar det på allvar. Fast jag känner mig något desillusionerad om vad myndigheter bryr sig om när det gäller en knarkares död eller att förhindra att fler dör.

Undrar så hur jag ska göra för att sluta hata henne?

Utlåtandet från Rättsmedicin

Idag kom utlåtandet från Rättsmedicin i Uppsala, så nu är dödsorsaken fastställd. Jag skrev ju lite om det när jag fick utlåtandet uppläst i telefon, men det här känns mer verkligt. På papper liksom. Det stod en massa om organen i kroppen och på vilket sätt de slutat fungera, men längst ned i beskrivningen stod det att du hade magkatarr. Lilla gubben, inte nog med att du skulle dö, du hade magkatarr också. Lilla älskade vän, du måste ha haft det väldigt jobbigt på slutet.

Och för att alla rykten ska sluta gå om vad du egentligen dog av, det var en dödlig överdos av Tramadol. Så hög dos att det inte går att avgöra om det var ett självmordsförsök eller om det var en olycka. Så mycket tar man inte "bara" för att flumma på, det var liksom alldeles på tok för mycket. Förutom det hade du även hög koncentration av Klonazepam (Iktorivil) samt THC i blodet. Ingen alkohol eller några andra droger.

Men jag tror inte att det var ett självmordsförsök. Jag är helt övertygad om att det var ett rop på hjälp. På måndag ska jag ringa till rättsmedicin eftersom jag har några frågor om doser osv.

Idag är det en riktg skitdag

Dagen började med att din sida på Facebook slutade fungera. Den liksom bara försvann. Det har blivit så viktigt för mig att kunna skriva en hälsning till dig där och se vad andra skriver. Det är så viktigt för mig att du inte blir bortglömd.

När jag hade kommit till jobbet ringde de från polisen i Västerås. Resultatet från rättsmedicin hade kommit och de läste upp det för mig i telefonen... får det i brevlådan senare. Du hade dödlig dos av Tramadol, Klonazepam (verksam substans i Iktorivil) och THC i blodet. Ingen alkohol eller amfetamin. Sedan kommer jag inte ihåg mer. Hon berättade mer, men det känns lite luddigt just nu, något om att organen och andningen slutade fungera. Och att det inte gick att avgöra om det var avsiktligt eller inte. Jag vet att du inte hade för avsikt att dö. Jag vet att du ville ha hjälp, att du försökte få hjälp och att du flera gånger sa att du nog var tvungen att ta en överdos för att få hjälp. Hoppas bara att du inte kände något. Att du bara somnade in. Och att bruden som bara satt där i flera timmar utan att ringa ambulansen lider alla helvetes kval.
Allt kom över mig igen. Jag såg framför mig hur du låg där och bara dog efter att ha tagit de där förbannade pillrena. Min älskade älskade son.

När jag kom hem hade ett brev från JO kommit. Jag vågade nästan inte öppna det. Men det var också åt helvete.

Anmälan mot socialtjänsten i Västerås Kommun

I en anmälan till JO har Agneta A. framfört klagomål mot socialtjänsten i Västerås kommun angående handläggningen av ett ärende rörande hennes numera avlidne son.

Handlingar i det aktuella ärendet har inhämtats från socialtjänsten. Jag har tagit del av bl.a. journalanteckningar för tiden 22 februari till den 27 september 2010.

Vad som har kommit fram ger inte skäl till någon ytterligare åtgärd eller något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.

Jaha?! Så det var okej att du dog? Jag har så många gånger känt att nu kan det väl ändå inte bli värre att jag inte säger det en gång till. För det kan alltid bli värre. Det tar aldrig slut.

Jag måste tyvärr meddela att Jonny har avlidit

Så sa polisen i telefon till mig för nio dagar sedan. Jag trodde att det var ett osmakligt skämt och bad att få motringa. Det var inget skämt, jag fick skjuts hem och möttes av två poliser och en präst. Den dagen var jag lugn, pratade mest om att jag måste börja jobba så fort som möjligt igen och att det var som när en gammal sjuk människa dör, något man väntat sig.

Men det var inte sant. Jag hade inte alls väntat mig att du skulle dö. Du skulle ju in på behandling och vi skulle leva lyckliga i alla våra dagar. Jävla jävla skit.

Den dagen visste jag inte så mycket mer än att du troligen tagit en överdos och att du var död. Idag har jag fått ganska många pusselbitar och det gör mig frustrerad. Tydligen hade du kommit hem till en tjej, rejält påverkad, vid 3-tiden på morgonen och kort därefter slängt i dig 15 Tramadol. Och tjejen låter dig gå och lägga dig? Efter flera timmar när dina läppar börjat bli blåa ringer hon till sin mamma... som åker hem från jobbet och då larmar ambulans. Då var det liksom redan för sent. Varför är folk så rädda om sina egna arslen så att de inte ringer efter ambulans när ett liv är i fara?