Vet inte...

Vet inte riktigt hur jag mår. Det känns som att jag inte riktigt känner efter just nu. Att jag bara är. Går och jobbar och ligger sedan mest i sängen. Orkeslös. Får inte något gjort och vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja.

Ljusglimtar är att läsa omtänksamma kommentarer här i bloggen.
Värme känner jag när jag läser små minnesglimtar som dina vänner skriver här i bloggen, i sina egna bloggar och på din sida på Facebook. Har funderat mycket på det där att man lever vidare på Internet nu. Vi kan läsa i din bilddagbok och skriva till dig på Facebook. Vi kan läsa vad andra skriver och kommentera. Jag tror att jag gillar det här nya bättre.

Jag hittade äntligen sladden till min mobil och kunde överföra bilder jag tog på blommorna efter din begravning. Här är en av dem. Jag gick på kyrkogården efter begravningen och tittade på dem och läste hälsningarna igen. Nu går jag till din grav och det är något nytt där i stort sett varje gång jag kommer dit. Små hälsningar, en ny blomma eller en ny liten sak. Det värmer. Du är inte bortglömd.

Alltid älskad, aldrig glömd. Saknar dig.

Motvikt

Som motvikt till de tidigare bilderna lägger jag ut en lite gladare bild. Samma bild som din morfar skrev ut och lämnade på din kista igår. Ni fiskar och du ser helt koncentrerad ut.


Vad tycker ni, känns det osmakligt att jag lägger ut bilder av Jonny i missbruk? Är intresserad av att höra vad ni tycker. Vet inte om jag kommer att göra annorlunda, men uppskattar att höra vad ni tycker.

Musiken som spelades på begravningen

Under själva begravningsakten spelades The Diary av Hollywood Undead och Safe and Sound av Rebelution. Jonny ville själv att de två skulle spelas på hans begravning. Känns lite sjukt att en 21-åring planerar för sin egen begravning. 21-åringar borde planera sin första lägenhet eller vilket jobb de drömmer om att ha. Men det var i alla fall skönt att veta att det blev rätt, så som Jonny skulle ha velat ha det.

Sedan spelades en skiva med låtar där flera av Jonnys vänner har hjälpt mig med vilken musik han tycker om. Valde ut dem som jag kände igen att Jonny har spelat mycket hemma och som jag kände att Jonny skulle ha velat höra.

I'll Be Missing You - Puff Daddy/Faith Evans
Babylon Brinner (Remix) - Carlito ft Jacco & Aki
Rise Up - Yves Larock
Freedom - Akon
Srew Face - Ziggi
Me Quieren Arrestar - Rey Chesta
Nappy Roots Day - Nappy Roots
Helicopter Cah Land - Jungle
One Day - Matisyahu
White Trash Beautiful - Everlast
Änglabarn - Ken Ring
Angels Son - Sevendust
Bye Bye Johnny - Return
My Own Way - Tree 6 Mafia
Straight From My Heart - Sean Paul

Begravningen - fylld av kärlek

Så kom dagen som jag fruktat och varit nervös för. Tänk om ingen skulle komma och det bara var vi som satt där? Tänk om ingen ville hedra minnet av min älskade Jonny? Tänk om jag är helt missnöjd med hur det blev? Tänk om det bara blir en massa skuldbeläggande gud-snack? Märker nu i efterhand att det var mycket nervositet och oro och inte alls lika mycket en känsla av att det är svårt att ta farväl. För jag tog farväl av dig när jag såg dig i Västerås sjukhuskapell. Då höll jag dig i din kalla hand och berättade hur mycket jag älskar dig, att jag alltid skulle behålla minnet av dig i mitt hjärta och lovade att du skulle få en fin begravning.

Men vet du, jag oroade mig helt i onödan. Din begravning blev jättefin, kärleksfull och fylld av omtanke. Du sa så ofta "sluta oroa dig så mycket, morsan" till mig. Och du hade såklart rätt. Om du skulle ha varit här nu skulle du ha sagt "jag har ju alltid rätt".

Det kom massor av folk. Prästen Anna gjorde ett helt fantastiskt jobb med att ge en rättvis bild av dig där hon bl.a. pratade om att vi som sagt nej till dig, bara sagt nej till missbruket och inte egentligen till dig. Hon uppmanade oss att komma ihåg de ljusa minnena av dig. Mycket mer än så kan jag inte komma ihåg idag, men minnena klarnar säkert eftersom.

När vi gick fram till din kista för att ta vårt farväl av dig var det särskilt en händelse som var stark. 35 VSK-are stod i ring runt din kista och tog farväl tillsammans. Det var en oerhört mäktig, kärleksfull och omtänksam stund. Tror nog att det är det starkaste minnet från idag. Det blev en jättefin dag och jag kunde inte ha varit mer nöjd med någon begravning. Om man nu kan vara nöjd med det, men du fattar vad jag menar. Det vet jag.

Är så tacksam över att Micke och Ted har hjälpt mig med att berätta hur du skulle ha velat haft det och vilken musik du skulle ha gillat. Är så tacksam över allas omtanke och kärlek idag. Magkänslan efter dagen är kärlek. Vi har gråtit mycket såklart. Massor, men värmen i kroppen sitter kvar.

Det var så många som kom fram och pratade med mig som jag tyvärr inte alls vet vilka de är, så det är svårt att tacka alla. Men alla var så fina, så fina och pratade om dig och vem du var för dem. Det uppskattar jag. Tack alla som kom och gjorde dagen så bra den kunde bli.

Kistan från ena hållet

Kistan från andra hållet

Fotot av dig och alla blommor

Foto av dig när du fiskar med morfar

Minnesboken som så många skrev så fina ord i

Snart är det dags

Om några timmar är det dags för begravning. Tänk om vi ändå kunde ställa in alltihop. Vill inte längre. Vill inte att det ska behövas. Vill istället planera för en besöksresa till ditt behandlingshem där du hade kommit en bit i tillnyktringsprocessen. Vill fundera på vilka av dina vänner jag ska ringa för att de ska kunna följa med och ge dig stöd. Vill ge dig en stor stor kram och berätta hur glad jag är över att du äntligen har fått hjälp och att livet är på väg att ordna sig för dig.

Men livet blir inte alltid som man vill.

Det finns änglar!

Fick ett besök idag av en väldigt kär vän. En sådan där som man bara vet i sitt hjärta, är en genomgod människa. Vi har inte träffats så många gånger, men hon är bara så fin. Hon hade en bok med sig som heter "Frusna rosor i Frusen jord" där Pelles mamma Ann-Margret Johansson har skrivit om sin son som dog i en överdos endast 22 år gammal. Om alla rop på hjälp, men ingen som har lyssnat. I boken har Ann-Margret skrivit:

Agneta,
Vill ge dig min bok. Känner dig inte, men jag känner din sorg. Jag finns om du vill träffa mig.
Pelles mamma
Ann-Margret

tillsammans med en lapp med telefonnummer och e-postadress.

Vilken ängel! En människa som jag inte känner, men som är en av de få som har levt mitt liv. Som vet precis hur jävlig kampen om livet kan vara. Och hon kan tänka sig att lyssna på mig. Jag saknar ord.
Och min fina vän som förstod att det är precis vad jag behöver. Jag behöver få prata med någon som förstår utan att jag förklarar. Jag kommer att ringa till Ann-Margret någon dag, jag vill så gärna höra mer om hur Pelle var också.

Jag har börjat bläddra i boken, men känner igen lite för mycket för att jag ska orka läsa den ordentligt ännu.

Fotot av dig

När vi var i kyrkan hade jag med mig fotona som jag vill ska finnas med imorgon. Jag tog bara ner dem från väggarna och åkte iväg. När jag packade upp dem kom jag på att det kortet som ska stå på kistan, inte har något stöd för att kunna stå upp, så jag fick åka och köpa en ny ram till det. Sedan skulle jag lämna in fotot på begravningsbyrån och då gick jag med ditt ansikte mot mitt hjärta... det kändes nästan som att jag kramade dig. Tårarna började rinna igen och jag ville nästan inte lämna ifrån mig kortet.
Känner ibland att jag nästan börjar bli tokig. Vill säga åt föräldrar som skäller på sina barn att istället krama dem och vara glada att de lever. Skulle lätt kunna gå omkring och krama fotot av dig. Tycker att hela världen stör när jag tänker på dig.

Nu har jag varit i kyrkan

Nu har jag varit i kyrkan och provspelat musikskivorna, lämnat ifrån mig ett kort på dig, dina flaggor och ditt dopljus. Ska strax åka ner på stan och köpa lite nya kläder till imorgon. Jag vet inte vad jag vill ha, men hittills har mina känslor visat vägen bara jag har låtit dem komma.

Det var första gången jag var in i Vårfrukyrkan, men den är jättefin, Jonny. Stor och harmonisk. Jag vet inte hur jag ska klara morgondagen, men det kommer att bli fint och kärleksfullt. Jag vet att du kommer att vara stolt över din begravning. Vill fortfarande ställa in, men ser faktiskt lite fram emot att få träffa dina fina vänner.

Jag har beställt en handbukett med en röd, en grön och en gul ros och jag vet att det kommer finnas grönvita blommor också. Du skulle le av kärlek om du kunde se allt imorgon.

Begravningen

På fredag kl. 10.00 är det begravning i Vårfrukyrkan i Enköping. Prästen och de från begravningsbyrån, och förmodligen jag också, kommer att vara där från kl. 9.00 så att alla kan komma den tid de önskar.

Jag var ju på kyrkogården idag och hann se att det finns en hel del parkeringsplatser, dels i backen upp till kyrkan, några precis utanför grindarna och sedan ännu fler om man kör till vänster vid grindarna och åker vid sidan av kyrkan. Men det kan ju ändå tänkas att det blir fullt... så att man istället får parkera på gatorna omkring kyrkan och istället gå en bit. Så, åker ni bil är det bra om ni tänker på att komma i tid för att ev. få gå den sista biten.

Efter att själva begravningsakten är slut, när alla har fått möjlighet att gå fram till kistan och säga hejdå till Jonny, har jag tänkt att alla som vill kan stanna kvar i kyrkan så länge det behövs och känns okej. Kistan kommer att stå kvar och det kommer att finnas lite fika där. Men vill man åka hem är det såklart också okej. Fråga gärna om det är något ni undrar över.

Planerat med prästen

Nu har prästen precis gått hem. Du skulle ha gillat henne. Hon är inte alls sådär prästig, utan mer som en vanlig människa. Hon kommer att göra fredagen fin och stämningsfull och jag tror att alla som kommer dit kommer att tycka att hon är helt rätt för en begravning av en alldeles för ung människa.

Lite kyrkigt kommer det ju att bli, vi är ju trots allt i kyrkan, men jag tror inte att någon kommer att tycka att det är för kyrkigt.

En psalm kommer det att bli, Blott en dag. Fast med originaltexten. När Lina Sandell skrev den var en rad i den "Han som bär för mig ett modershjärta", men då var det för kontroversiellt att Gud kunde ha kvinnliga egenskaper, så när psalmen kom in i psalmboken ändrade de texten till "Han som bär för mig en Faders hjärta". För mig har de två meningarna helt olika innebörd. Under själva begravningsakten kommer även de två låtar som du önskade att spelas, The Diary med Hollywood Undead och Safe and Sound med Rebelution. Och så kommer fler av dina låtar att spelas före begravningsakten medan alla hittar sina platser i kyrkan och medan vi går fram till kistan och säger hejdå.

Det känns fortfarande overkligt och helt sjukt att jag ska begrava dig. Vill inte och vill samtidigt att det ska vara över. Vill helst av allt få dig tillbaka.

Carola har sjungit in Blott en dag med originaltexten:

De här ska jag spela på din begravning

De här två låtarna ville du själv skulle spelas på din begravning. Och älskade vän, självklart ska vi spela dem. Kyrkan ska gunga av Reggaemusik. Och alla ska förstå att det är du som är viktigast. Bara du!

Hollywood Undead - The Diary



Rebelution - Safe and Sound