När jag var och sa hejdå till dig i sjukhuskapellet i Västerås, höll jag i din hand och den var så kall. Jag höll i den och berättade för dig hur mycket jag älskar dig. Nu tänker jag på hur kallt det är i jorden när urnsättningen ska vara nästa fredag. Allt är så kallt, du var så kall och jag fryser av smärta. Jag vill att du ska vara varm, jag vill ha varma minnen, men allt känns bara kallt. Och mörkt. Jag får nästan panik när jag tänker på att du ska ner i så kall jord och funderar på hur många ljus man måste tända för att hålla jorden varm?
Mitt lilla barn, min älskade pojke, jag saknar dig så och vill så gärna hålla dig i famnen, som jag brukade göra när du var liten. Jag vill känna din varma kropp och höra ditt hjärta slå och känna att jag aldrig aldrig vill släppa dig. Jag vill ha dig här!
Agneta, Jonny kommer för alltid att finns i ditt hjärta, och i hjärtat är det varmt!
SvaraRaderaDu finns i mina tankar!
Kram