Jag vet inte riktigt vad jag känner eller hur jag mår längre. Börjar bli en riktigt bra skådespelare i alla fall. Är riktigt duktig på att stänga av känslorna av mörker. Tills jag kommer hem. När jag är hemma orkar jag nästan bara ligga i sängen och gråta. Besöker graven nästan varje dag, men fixar inte att stanna där så länge... det gör så ont. Har till och med svårt att skriva nu, allt känns så förvirrat.
Jag vill säga upp mig från livet. Från att vara vuxen och ansvarsfull. Jag vill bara krypa ihop till en liten boll och gråta.
Även i de mörkaste stunder, tänk på vad ljust som finns i livet!
SvaraRaderaVilket sött foto.
Kramar om....
SvaraRaderaDu vet var jag finns!!!
//Anna