eller 185160 timmar.
eller 11109600 minuter.
eller 666576000 sekunder.
Och nu har du varit död i 53 dagar. Ja, du vet ju redan att jag är lite tokig i siffror, så du blev väl inte förvånad över att jag skrev såhär?
Varje dag vaknar jag med en klump i magen. Javisstja, du är död idag också. Det är som att jag glömmer det på natten, för om jag bara somnar, så sover jag bra. Ibland tar tankarna över så att det är svårt att somna in, men oftast går det bra. Jag har fortfarande inte drömt om dig, men jag skulle gärna vilja. Hälsa på mig i drömmen någon gång är du snäll.
Allt går lite bättre när jag får ta det lugnt. Jag jobbar halvtid nu och jag känner att det fortfarande är på gränsen till vad jag klarar av. Hjärnan går liksom långsamt och jag får koncentrera mig så hårt för att klara av saker som gick på rutin förut. Allt tar längre tid och jag blir helt slut när jag gjort minsta lilla grej. Nu har jag varit ledig i två dagar och ska jobba kväll idag. Det känns bra att göra det. Jag gillar att jobba kväll och särskilt på helgerna. Det är ingen press att utföra en massa saker då utan man har tid att bara umgås med klienterna, spela kort och prata. Laga mat tillsammans och ja, vara lediga. Och jag tycker om att jobba, men det vet du ju redan. Du gillade inte alls att jag har det jobb jag har. Att jag jobbar med missbrukare och att jag tidvis har haft helt andra jobb där det har varit mycket mer våld på arbetsplatsen. Jag kunde aldrig komma hem och berätta lite om hur min dag varit, för då gick du igång ordentligt... du ville åka dit och spöa varenda en. Gullunge. Men jag kan faktiskt ta vara på mig själv trots att du inte alltid trodde det. Och jag tror faktiskt att det fanns en del som var lite rädda för dig när du drog igång. Om inte annat så vet jag att det fanns några genom de rättegångar jag suttit med på. Du kunde också vara väldigt våldsam och även du var ju världens finaste inuti. Alla har rätt till hjälp och stöd, vännen. Alla har rätt till en andra chans och alla kan förändra sina liv. För en del tar det lite längre tid och för en del blir det för sent alldeles för tidigt.
Kommer du ihåg dina flätor? Oj, vad du var stolt över dem. Och Lisa som fick kämpa så med att göra dem. Jag kommer i alla fall ihåg och jag tror att du också gör det. Och hur rufsig och krullig du var när du tog ut dem? Du var så söt. Oj, vad jag saknar dig.
Imorgon kommer Samuel, Emelie och jag och hälsar på dig. Jag ser fram emot att träffa dem jättemycket. Just nu är det som att dina vänner är de enda jag vill umgås med. De är de enda som förstår hur det är att sakna dig. Finaste du.
Det där med drömmar..
SvaraRaderaJag har märkt det själv att när personer som jag har känt väldigt väl har dött så har dom dykt upp i mina drömmar dom dagarna jag har som mest saker att göra och inte har hunnit tänka lika mycket på dom som andra dagar då man inte gör annat än att sörja och tänka tillbaks på alla fina minnen man har haft.
Min vän Patrik kom aldrig till mig i mina drömmar under tiden jag hade som mest sorg över att han va borta.
Jag kunde drömma om mycket som handlade om honom och att jag va i hans lägenhet, passade hans hund eller hans son men aldrig träffade jag honom.
Men så fort jag hade mycket annat i huvudet så dök han upp precis som att det vore för att påminna mig om att han faktiskt fanns där någonstans och som att han kände sig lite bortglömd och jag får fortfarande dåligt samvete för det när jag vaknar efter en sån dröm.
För då känns det som att jag har glömt bort honom.
Men i alla fall, personer som har har betytt väldigt mycket för mig dyker alltid upp när jag som minst anar.
Och det kommer Jonny också göra en vacker natt i dina drömmar.
Och det bästa med drömmar är att man känner allt precis som att det vore på riktigt och det är en otrolig känsla.
Ta hand om dig Underbara Agneta! Kramar Alex <3