Fem veckor

Idag har det gått fem veckor sedan du dog. Fem helvetesveckor. Livet börjar så sakta återgå till något som liknar det som var innan. Det kommer aldrig bli normalt igen, men det fungerar. Vi går till jobb och skola, äter mat och sover någorlunda på nätterna. Men inget är som förut och tårarna rinner ner nästan varje morgon på väg till jobbet. Jag lyssnar på din musik i bilen och gråter. Saknar dig så min älskade älskade son. Men jag åker dit.

Allt jag gör går långsamt. Jag får tänka flera gånger på sådant som förut gick på rutin. Vet inte om jag hade hittat kraften att vilja överleva utan dina småsyskon. De är min glädje och anledningen till att jag vill fortsätta. Och vet du, Anna är så lik dig på så många sätt. Hon är lika vild som du, lika impulsiv och hittar glädjen i det mesta. Sofia mår inte så bra, men jag tror att hon kommer att fixa det här, hon är tuffare än både du och jag har trott. Vi ska överleva det här på något sätt.

Jonny, Sofia och Anna, juli 2007