En ny sorts smärta

Nu har jag varit vid din grav i två dagar och det börjar kännas verkligt på ett nytt sätt, att du faktiskt är död. Det är fortfarande obegripligt och jag vill helst inte tro på det, men det börjar sjunka in. Och det är en helt ny smärta. En tomhet som inte går att beskriva med ord. Smärtan är fysisk, som om hjärtat håller på att sprängas och magen är itusliten. Hur kunde det bli så här fel, min älskling?