Jag har blivit modigare. Jag har vågat mycket eftersom det värsta redan har hänt. Jag har pratat med poliser, präster och begravningsbyrå om din död. Jag har planerat din begravning, lagt ner din urna i jorden, beställt en gravsten och skrivit en dödsboanmälan. Jag har anmält socialtjänsten och skällt på psykiatrin. För tre månader sedan hade jag aldrig trott att jag skulle ha vågat göra de sakerna.
Men jag har också lärt känna dina vänner, en del på ett nytt sätt och en del för första gången. Och jag vet att jag aldrig hade klarat det här utan dem. Jag vet att jag behöver dem. Behöver känna att du lever kvar i deras minnen. Att du inte bara var en knarkare som tog en överdos. För du var så mycket mer. Du har gjort mycket tok i ditt liv, Jonny. En del av dem var nästan oförlåtliga, särskilt hur du ibland har behandlat dina vänner när du var i behov av pengar. Men idag finns de där i alla fall, så det är fina vänner du har och du har varit en fin vän för dem. Annars skulle de aldrig ha stått ut med dina tokiga sidor.
Så gott nytt år, mitt älskade barn. 2011 kan knappast bli sämre.
Nyårsafton 2005
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar