lördag 4 december 2010

Det går upp och ner

Jag har haft svårt att skriva på länge nu. Det har liksom gjort för ont att tänka på dig och det har varit enklare att bara stänga av. På något sätt har det känts som att få beskedet om att du dött, igen. Som att det blir på riktigt. Jag har på något konstigt sätt ändå tänkt att "du ringer nog snart, det här går nog över snart". Men det gör du inte och det gör det inte. Och det vet jag ju... glömmer bara bort det ibland. Men jag kommer aldrig att glömma dig, min älskade son.

Det gör bara så oerhört ont att tänka, på riktigt tänka, att du är död.
Att du aldrig mer kommer att ringa mig.
Att du aldrig mer kommer följa med och handla.
Att du aldrig mer kommer ligga och sova hela dagen.
Att du aldrig, aldrig mer kommer att finnas hos mig.

Jag har varit vid din grav idag igen, det var en vecka sedan sist. Har inte fixat att åka dit när det har känts som det gjort. Men idag ville jag dit. Ville hälsa på dig och tända ljus igen. Trots att det är så oerhört fel att åka till en kyrkogård och tända ett ljus för dig, så känns det viktigt att göra det. Du kommer aldrig att bli glömd! Ibland kanske jag inte kommer på några dagar, när livet känns för tungt, men jag kommer tillbaka när det lättat igen.

Ibland fastnar jag i hur livet varit de senaste åren och ibland kommer jag ihåg ljusare stunder. Som när du åkte på din moppe ända till stugan i Segersta. 25 mil åkte du på din moppe, bara för att kunna vara med dina kompisar på ett enklare sätt när vi var på semester. Och 25 mil hem igen. Och du lät alltid dina småsyskon få åka med dig och som de såg upp till dig då! Älskade barn, när jag tänker på de stunderna gör det ännu mer ont att veta att jag aldrig mer kommer att få träffa dig igen. Det fanns så mycket ljus och värme i ditt liv och jag hade så gärna velat att slutet inte var fyllt av så mycket mörker.


Jag önskar så att allt bara var en mardröm som jag kunde vakna ur. Eller att jag hade en tidsmaskin och jag kunde åka tillbaka några år i tiden och få träffa dig igen. Skulle göra vad som helst för en stund med dig igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar