Då dör jag

En del dikter har förmågan att uttrycka mina känslor så bra. Mitt i prick liksom. Jag är inte stark, jag har inget val. Jag måste överleva, trots att det egentligen inte går.

Då dör jag

Ibland ser mitt minne
hela din resliga kropp
minns ditt speciella sätt
att röra dig
hör din röst
Det gör ont
men jag överlever alltid

Men när jag ser
en detalj
några skrattrynkor
dina fingertoppar
ett ärr på din hud
då dör jag
Varenda gång dör jag
av saknad och längtan

Men eftersom denna
dödsorsak inte räknas
som giltig
så måste jag leva
tills nästa gång
jag dör

/Beda Wallström - Gråta har sin tid /