söndag 2 januari 2011

Gott nytt 2011

Nyår utan dig. Tomt. Du saknas. Många i missbruk har av en eller annan anledning inte firat jul, nyår eller andra högtider tillsammans med sin familj på många år. Men du såg alltid till att vara i gott skick och vara tillsammans med oss då. Familjen var viktig för dig och du var viktig för oss. Så det är lite extra tomt nu eftersom det i stort sett var de enda gångerna man kunde vara säker på att du skulle vara hemma och nykter. Fast just nu kommer jag inte ihåg vad vi gjorde förra nyårsafton eller om du var hemma då.

Raketer var viktiga för dig. Du kunde planera i veckor i förväg genom att titta i kataloger så att du skulle få så mycket och så bra som möjligt för den budget vi gav dig. Och jag var rädd för allt som smällde, så jag höll mig på behörigt avstånd så fort de skulle avfyras. Men i år köpte jag två raketer till mig själv. Och jag gjorde ALLT själv. För dig. Hoppas att du känner det på något sätt.

Jag tänder en raket för Jonny

Vi köpte Khom Loy-ballonger också. Man tänder eld på en liten platta inuti ballongen och så värms luften inuti den tills den stiger upp mot himlen. När Anna såg hur de funkade var hon helt övertygad om att de skulle flyga upp till dig i himlen och blev så besviken över att vi inte hade skrivit en hälsning till dig. Nästa gång får vi göra det.








När vi kände oss klara med raketer och ballonger åkte vi till dig och sopade undan snön och tände några ljus.

Gott nytt år, mina älskade barn!


2011 kan omöjligt bli sämre än 2010, det absolut värsta året i mitt liv. Jag undrar hur mycket smärta man tål innan man går sönder inifrån? Mycket mer än jag hade kunnat ana. Önskar att jag visste hur man ska göra för att stå ut eller åtminstone om eller när det ska kännas annorlunda. Bra kommer det såklart aldrig att kännas, men smärtan kan omöjligt vara lika stark hela livet. Det orkar jag inte.

Jag ger inga nyårslöften i år heller. Men däremot hoppas jag att 2011 ska bli ett år där jag får lite mer kraft så att jag orkar vara glad mellan ledsen-attackerna. Jag hoppas att jag ska bli en bättre mamma och inte bara ställa in allt som barnen vill göra för att jag inte orkar. Jag hoppas att en enda människa lägger av med droger med tanke på vad som hände dig. Jag hoppas att din död kan få någon mening. Och jag hoppas att få drömma många trevliga drömmar om dig. Men först måste jag lära mig att sova igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar