Tre månader

Nu har du varit död i tre månader och smärtan minskar inte ett dugg. Snarare tvärtom. Emelie, Emma och jag var till graven och pysslade lite idag och vi mötte Viktoria där. Någon har lämnat en julstjärna hos dig också. Det värmer att se att fler minns dig och pysslar lite. Jag bytte ut fotot på dig också, det förra hade blivit helt förstört av väder och vind. Det kommer så oerhört mycket värme från dina vänner på så många olika sätt och jag behöver dem allihop!

Idag har jag äntligen tagit tag i de sista praktiska detaljerna kring din död. Jag har postat dödsboanmälan och beställning av gravsten. Som jag har dragit ut på det... Nu finns det inget mer att göra och jag ville inte göra färdigt det. I förra veckan följde Emelie med till Uppsala och vi beställde gravstenen. Jag tror att du kommer att gilla den. Nu tar det lite drygt två månader innan den kommer.

Och så ringde jag ett obehagligt men nödvändigt telefonsamtal också till Rättsmedicin i Uppsala för att kunna räta ut några frågetecken jag hade kring din dödsorsak. Så nu vet jag lite mer, och tyvärr hade jag rätt i det jag trodde. Men en liten tröst var i alla fall att rättsläkaren var helt övertygad om att det hade gått väldigt fort. Han trodde att du var medvetslös inom 20-30 minuter efter att du tagit Tramadoltabletterna. Då undrar man ju ännu mer varför hon inte ringde ambulansen? Tyvärr tyder rätt mycket på att det var hon som gav dig pillrena och att hon även sålde sådana. Funderar ännu mer på hur man funkar då.

Du hade även en väldigt hög dos av Iktorivil i kroppen, på gränsen till dödlig dos. Men allt klonazepam hade gått ut i blodet. Till skillnad från Tramadolen, där det allra mesta inte var nedbrutet i kroppen. Och det var groteska mängder. Rättsläkaren gissade på minst 30 stycken. Förmodligen ännu fler. Och det finns inte en chans att du hade tagit det innan du kom till tjejen. Du fick allt hos henne. Av henne. Och du var så flöddrad att du förmodligen inte hade en aning om vad du tog. För var det något du visste och var noga med så var det att man inte kan blanda piller på det där sättet. Det gör mig arg. Så jag ringde till polisen och berättade allt jag visste, mer än jag vågar skriva här, och nu hoppas jag bara att de tar det på allvar. Fast jag känner mig något desillusionerad om vad myndigheter bryr sig om när det gäller en knarkares död eller att förhindra att fler dör.

Undrar så hur jag ska göra för att sluta hata henne?