Fortsätt andas, ett andetag i taget.
Ikväll är en sådan kväll. När jag måste fokusera på ett andetag i taget. När det gör ont i magen och bröstkorgen känns som att den ska sprängas. När tårarna bränner och halsen känns som en klump av smärta. När saknaden river i mig.
Jag kan hantera saknaden ganska bra. Jag kan överleva och fokusera på att fortsätta leva. Jag kan skratta och ha roligt. Men ibland orkar jag inte fokusera på det. Ibland längtar jag bara efter dig och tycker livet känns orättvist.
Tänk att jag nästan inte har några bilder på dig och mig tillsammans. Varför tar man inte fler kort på sig själv tillsammans med dem man älskar? Vi hör ihop och ändå har jag så få bilder på oss ihop.
In life I loved you dearly,In death I love you still;
In my heart you hold a piece
No one could ever fill.
Jag har ställt mig själv samma fråga de senaste veckorna sedan en av mina närmaste vänner dog efter en olycka. Jag har inte ett enda kort på mig och honom tillsammans - och nu är det för sent att ta ett. Kram till dig, Agneta.
SvaraRadera