Årsdagen blev precis så fin som jag hade förväntat mig

Nu är den första årsdagen snart över. Och jag överlevde. Sitter till och med och har en lite varm känsla i kroppen. Saknar dig så oerhört mycket, men är ändå så oerhört glad över att få uppleva den värme och den respekt som dina vänner visar dig.

Emelie och jag var till graven på dagen och gjorde lite fint, planterade nya blommor och rensade bort gammalt skräp.

Senare på kvällen var vi närmare 20 personer (de flesta VSK:are) som mindes Jonny i stillhet och tysthet. Jag har lite svårt för att bara var tyst, men på något sätt kändes det ändå rätt. Var och en stod i sina egna tankar eller småpratade lite med de andra.

Tack Emma, Emelie, Erik, Simon P, Simon L, Joakim, Roger, Marcus, Peak, Hampus, Filip, Andreas, Daniel, Denise, Nathalie och en tjej till som jag glömt namnet på (sorry) för att ni valde att dela den här stunden med mig och Jonnys morfar. Det betyder så oerhört mycket att få känna att vi delar saknaden med er. Det går inte att beskriva hur tacksamma vi är över att ni finns och är precis dem ni är! 100% kärlek!

Den mest upplysta och vackraste graven på hela kyrkogården.

Efter det var jag och Micke vid graven en stund. Och när vi stod där kom Ida och Lina också. Vi pratade minnen och det kändes så bra det också. Kärleken till Jonny känns så starkt!






Jag skulle inte klara mig utan er kärlek och omtanke! Så tack alla ni som fanns där för mig idag.