Idag för 22 år sedan föddes du, min älskade son. Jag har älskat dig varje sekund och varit oerhört stolt över dig. Inte över alla dina handlingar eller alla dina val, men alltid över din person. Aldrig hade jag den dagen, för 22 år sedan, kunnat ana hur mycket jag skulle älska dig eller hur mycket jag skulle sakna dig. Så idag vaknade jag med ont i magen. Och tårarna har runnit i floder. Under eftermiddagen blev det bättre, tack vare Emelie och alla dina underbara vänner i VSK-familjen. Du är så älskad av så många och att dela kärleken och saknaden sprider värme i ångesten. Ikväll somnar jag igen med ett leende på läpparna trots att tårarna rinner.
Sofia, morfar och jag mötte Emelie på kyrkogården för att fira dig. Jag hade lovat Anna att du skulle få ballonger. Och har man lovat, så har man.
När vi hade varit på kyrkogården åkte vi till Västerås för att titta på fotboll. Jag hade länge funderat på om jag skulle orka med att gå på match just idag, men ju mer jag tänkte desto mer rätt kändes det att göra det just på din födelsedag. Du hade gillat det. Och jag är jätteglad att jag gjorde det. Hela klacken hyllade dig på ett helt fantastiskt sätt. Både genom underbara ramsor och födelsedagssång. Tårarna rann till igen, men mest av glädje och stolthet. Jag är oerhört stolt över att få tillhöra VSK-familjen och återigen sådär fånigt stolt över dig som har så fina vänner.
Så, om jag nu nödvändigtvis måste fira din födelsedag utan dig, så vill jag att den ska vara precis som idag. Fylld av kärlek.
Grattis på födelsedagen älskade Jonny.





Inga kommentarer:
Skicka en kommentar