Ofattbart

De flesta stunder på dagen fungerar jag rätt normalt. Men ibland slås jag av känslan... mitt barn har dött. Mitt älskade barn. Död. Då gör det så ont i hela kroppen att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Hur ska man någonsin kunna förstå en sådan sak? Det är som att hjärnan blockerar vetskapen om din död för att jag ska kunna klä på mig, äta mat och gå till jobbet. Och ibland går det hål i barriären. Det är då jag går sönder inifrån.

Ibland undrar jag om andra tror att jag har kommit över din död. Det har jag inte. Jag bara blockerar den för att kunna fungera. Allt gör precis lika ont fortfarande.

1989