Anna och jag var till din grav ikväll... och frös. Jösses vad kallt det är ute nu, det gjorde riktigt ont i fingrarna när jag skulle tända ljusen i dina lyktor. När vi kom fram till graven tjöt Anna av glädje och ropade att du har fått ett VSK-hjärta. Och det hade du. Någon har virkat det och lagt på din grav till alla hjärtans dag. Du är så älskad och saknad av så många, gubben, och att se att någon har lagt ner den tiden för att ge dig ett hjärta som du hade blivit så glad för värmde mig inifrån. Tänk att det kan vara så blandade känslor på samma gång. Det är så smärtsamt att vi behöver gå till din grav för att ge dig vår uppskattning och det är sådan glädje att se hur mycket så många bryr sig om dig.
(Nu vet jag att det var din moster och din kusin som varit där med hjärtat... det borde jag ha förstått. Finaste pojken har ju finaste familjen också.)Hoppas att du på något sätt kan se och känna värmen och omtanken från oss alla som älskar och saknar dig så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar