Fast i ilskan...

Det finns några personer som jag verkligen hatar. En av dem är idiotbruden som du var hos kvällen du dog. Trots att du var så påverkad när du kom dit gav hon dig ändå mer piller och struntade därefter i att ringa efter ambulans. Hur ska jag någonsin kunna släppa den ilskan?

Häromdagen vågade hon sig på att skriva en idiotkommentar, riktad till mig, på facebook. Jag satt bara och skakade och blev liksom kallsvettig av ilska. Så då svarade jag henne precis vad jag kände, fast med kraftigt reducerade ord. Jag skrev så att alla kan läsa att jag vet att hon försett dig med droger och att det var henne du var hos när du dog. Jag hade egentligen bestämt mig för att inte svara så offentligt, men jag pallar inte hålla tillbaka mer. Jag kände att hon har ingen rätt att tilltala mig överhuvudtaget. Hon har ingen rätt att skriva något riktat till mg. Om vi råkar gå på samma gata ska hon gå därifrån för att inte smutsa ner marken, och hon har ingen som helst jävla rätt i världen att andas samma luft som jag. Barnsligt, javisst, men så känner jag.

Jag kan inte släppa den här ilskan, min älskling. Borde, men kan inte. Saknar dig så förbannat mycket... och hatar henne.