Vet inte...

Vet inte riktigt hur jag mår. Det känns som att jag inte riktigt känner efter just nu. Att jag bara är. Går och jobbar och ligger sedan mest i sängen. Orkeslös. Får inte något gjort och vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja.

Ljusglimtar är att läsa omtänksamma kommentarer här i bloggen.
Värme känner jag när jag läser små minnesglimtar som dina vänner skriver här i bloggen, i sina egna bloggar och på din sida på Facebook. Har funderat mycket på det där att man lever vidare på Internet nu. Vi kan läsa i din bilddagbok och skriva till dig på Facebook. Vi kan läsa vad andra skriver och kommentera. Jag tror att jag gillar det här nya bättre.

Jag hittade äntligen sladden till min mobil och kunde överföra bilder jag tog på blommorna efter din begravning. Här är en av dem. Jag gick på kyrkogården efter begravningen och tittade på dem och läste hälsningarna igen. Nu går jag till din grav och det är något nytt där i stort sett varje gång jag kommer dit. Små hälsningar, en ny blomma eller en ny liten sak. Det värmer. Du är inte bortglömd.

Alltid älskad, aldrig glömd. Saknar dig.