Så känns det just nu i alla fall. Jag vågar nästan inte tänka på dig längre. Inte på riktigt. För då känns det som att jag ska gå sönder. Så jag tänker bara på dig lite grann, sådär så att jag överlever. Vi pratar om dig, skrattar och minns det roliga. Men jag vågar inte tänka på hur mycket jag älskar dig. Då går jag sönder. Men jag älskar dig, precis hur mycket som helst. Och jag önskar så att livet hade blivit annorlunda.
Tänk att jag aldrig mer ska få träffa dig. Aldrig är så länge att jag blir snurrig när jag tänker på det. Helvete också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar