Den första månaden har jag bara svaga minnen av. Jag minns ju allt som igår, men ändå är det som om jag inte var med, som om det handlade om någon annan. Jag minns händelser, men inte riktigt vad som hände eller vad vi sa. Skumt känns det.
Ikväll för sex månader sedan ringde polisen till mig. Det var två poliser och en präst hemma hos mig och pratade med Sofia. Jag var på jobbet och trodde att det var någon som ringde och drev med mig. Men vem skulle driva om en sådan sak? I efterhand inser jag att min reaktion var ett rent förnekande. Imorgon för sex månader sedan såg jag din döda kropp för första gången. Jag gick ut, kunde inte vara kvar. Du såg ut precis som vanligt och jag trodde att du bara skulle resa dig upp. Kände att jag skulle ha börjat ruska på dig om jag var kvar i rummet. Jag ville väcka dig, men jag visste ju att det inte skulle gå. Så jag gick ut. Jag träffade din döda kropp en gång till sedan, kanske en vecka senare, kommer inte riktigt ihåg. Efter att du hade obducerats på rättsmedicin i Uppsala. Då låg du i sjukhuskapellet i Västerås och då såg du död ut. Jag var tvungen att gå ut då också, det gjorde för ont. Men till slut kunde jag stanna kvar och berätta för dig hur mycket jag älskar dig och hur mycket jag kommer att sakna dig. Men jag hade inte en aning om hur mycket jag skulle sakna dig. Hade inte en aning om hur ont det skulle göra.
Och idag har det alltså gått sex månader. Trodde inte att minnesdagarna skulle kännas lite extra. Jag saknar ju dig så oerhört mycket varje dag. Men de känns lite extra, de gör lite extra ont och jag saknar dig lite extra mycket. Som om det skulle vara möjligt.
Så jag har tagit ledigt idag, vet ju att den här dagen kommer att bli tung. Tyngre än vanligt. Kommer att vara vid graven en del och försöka göra lite vårfint. Solen skiner och det är skönt ute. Det är konstigt, men jag ser så fram emot att börja kunna plantera blommor vid din grav. Jag längtar tills din gravsten kommer och jag vill ha picknick vid din grav. Trots att jag egentligen inte vill ha någon grav alls, så ser jag fram emot att göra fint där. Konstig känsla.
Älskar dig så oerhört mycket och saknar dig ännu mer. Som om det skulle gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar