Idag hittade jag den här statusen som du skrivit på facebook 19 dagar innan du dog. Nu vet vi precis hur smärtsamt det är och hur omöjligt det är att ens föreställa sig hur det skulle vara. Jag hade i alla fall inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig hur mycket jag skulle kunna sakna en annan människa och hur oerhört ont det gör.
Någon timme efter du skrev det där kom du hit och sov här. Du hade åkt på stryk sa du och hade ett rätt läskigt sår, i munnen har jag för mig att det var. Lite småsår här och där. Och du var så stolt över att inte ha slagit tillbaka. Jag hoppas så att jag sa att du var duktig, men minnet är rätt luddigt. Du ville så gärna göra mig stolt och ibland hängde jag inte riktigt med och sa rätt saker. Jag hade så svårt att berömma dig när du varit i slagsmål. Men jag var och är oerhört stolt över dig och kommer alltid att älska dig. Ingen kommer någonsin att älska dig mer än jag gör och ingen kan någonsin vara stoltare över dig än jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar