Det är fortfarande svårt att besöka din grav. Önskar att jag kunde förstå varför. Det har också blivit svårt att vara en del av den Grönvita familjen, men av helt andra skäl. Så just nu känns du lite för avlägsen samtidigt som du är oerhört närvarande. Dubbla känslor inför det mesta just nu.
Ambivalens känns som ett normaltillstånd just nu trots att jag inte alls brukar vara ambivalent. Någonsin. Antigen gör man det eller inte, inga mellanting. Det finns inga "borden". Och just nu är det så oerhört mycket jag borde göra. Den här känslan gör att jag saknar dig ännu mer. Du förstod mig... och det är inte det lättaste. Och jag förstod dig. Du sa alltid "fråga morsan, hon vet mer om mig själv än jag själv gör" när det var snack med socialtjänsten, polisen eller andra myndigheter.
Saknar dig, plutten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar