Länge sedan jag skrev något här. Vet inte om någon läser vad jag skriver längre, men å andra sidan skriver jag ju mest för mig själv. För att inte fastna i sorgen. För att komma vidare.
Men just nu tror jag att jag har fastnat en smula. Det är svårt att tänka på dig just nu. Svårt att känna. Jag har inte varit och besökt din gravplats på flera veckor. Vet inte varför det är så svårt, men vet att känslorna pyser ut ändå, fast inte där jag vill att de ska pysa ut. Jag drömmer hemska mardrömmar just nu. Jag drömmer om att någon i min familj håller på att dö eller drabbas av andra katastrofer, att jag kämpar för att rädda dem, men inte lyckas. Är rädd för att somna eftersom jag inte vill vakna kallsvettig och livrädd. Har suttit uppe länge några nätter nu och lyckats slippa mardrömmarna då. Så nu är jag oerhört trött. Och lite tom. Saknar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar