Idag är det ett år sedan urnsättningen. Ett år sedan jag sänkte ned din urna i din grav. Det var en av de värsta dagarna i mitt liv, det var så verkligt att hålla i din urna, bära den fram till graven och sänka ned den. Det kändes som att jag kramade om dig och jag ville verkligen inte släppa taget. Men det gjorde jag såklart. Jag och Sofia höll i bandet som var fäst i urnan tillsammans. Och till slut släppte vi och de fick gräva igen.
Saknaden och minnena kommer alltid att göra ont. Det kommer aldrig att bli bra, vi kommer bara att lära oss att leva med dem. Du kommer alltid att finnas i våra liv. Alltid.
Så här skrev jag om urnsättningen för ett år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar