Vissa dagar är jag mer tunnhudad än andra. Då blir ögonen tårfyllda lite oftare än andra gånger. Och jag känner mig lite mer oskyddad mot världen. Minsta sak kan få mig att känna både fysisk och psykisk smärta och jag behöver få vara i fred och gråta. Sådana dagar önskar jag ibland att jag kunde vara helt ensam och bara stänga in mig i ett rum och gråta. Samtidigt så är det mina barn som gör att jag orkar fortsätta leva, så jag vill ju inte vara ensam egentligen.
Idag är en sådan dag. En dubbel dag, då jag helst av allt vill vara ensam, eller åtminstone fri från ansvar som matlagning m.m. Och jag vill absolut inte vara fri från sådant eftersom det gör att jag överlever. Knepigt.
Jag har i alla fall känt mig väldigt ledsen idag och saknat dig väldigt mycket, min älskade Jonny.
Alltid älskad, aldrig glömd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar